(The original Swedish text follows the English translation).
In the ongoing debate about the future of the Ojnare Forest on the Swedish island of Gotland, Anders Ferbe, head of the metalworkers' union, suggested a compromise. In an article on Swedish public broadcaster SVT's website, he talks about a "new industrialization" and the need to create jobs on Gotland. It's not clear from the article what his compromise would be, but it seems to include a limestone quarry within the Ojnare Forest area and a conservation area somewhere else on Gotland.
Not a good suggestion. Not really a compromise either.
A much better compromise suggestion would be to find other job opportunities on Gotland while completely protecting the Ojnare Forest as a national park or as an EU Natura 2000 region - of course, without any quarry.
Gotland has never been known for its manufacturing base, has never been Sweden's version of Germany's Ruhr area. And if one is going to talk at all about "new industrialization," this shouldn't be about smokestacks, heavy industry or mines. Rather one should look forward to companies like Tesla and "the green economy" and not backwards to mines and other industries which are built upon non-renewable resources. If one still wants to establish traditional industrial jobs on Gotland, I'd suggest an ecological tannery for fairly obvious reasons (namely, Gotland is known for its world-famous sheepskin, but there are no tanneries on the island).
Tourism should also continue to be an increasingly important part of Gotland's economy. Instead of simply complaining that the tourist season is shot, as Ferbe does, we should be looking to extend the season, thinking up creative ideas and events which can entice visitors to the island above and beyond the annual Almedal week, where anyone who's anyone in Swedish politics meets for a week-long schmooze-fest, and the medieval week, in which Visby virtually transforms into an authentic, living medieval theme park. The island's beauty is a year-round fact, and the challenge is to do a better job of marketing this renewable resource and to profiting even more from it. There are, for example, many in the US who have never even heard of Gotland or Visby (there are also, alas, likely many who have never even heard of Sweden, but that's another story...).
The Swedish government should promote service industries, the financial sector and companies on Gotland who can follow in the successful footsteps of PayEx, a Swedish payment solutions and billing company. An increased focus on education, perhaps through an expansion of Uppsala university's presence on Gotland, would not only create job opportunities, but also well-educated people with the knowledge and expertise to lift the new green economy, people who might consider living on Gotland year-round. There might also be more Gotland-educated entrepreneurs who would find better ways to transform Gotland's renewable resources, including its natural beauty and prodigious history, into job opportunities. What well-educated people wouldn't want to live on Gotland year-round if there were enough suitable job opportunities?
The point is there are alternatives to a limestone quarry but there are no alternatives to the one-of-a-kind Ojnare Forest. If we lose the Ojnare Forest as a natural treasure because of a limestone quarry, it's gone forever. More than ninety years after we lost the Hetch Hetchy valley in the Yosemite National Park to a dam, we should learn from our mistakes. As John Muir, one of America's foremost naturalists and the founder of the Sierra Club once wrote: "Everybody needs beauty as well as bread, places to play in and pray in, where nature may heal and give strength to body and soul."
The issue of what happens with the Ojnare Forest is at the end of the day a land-use policy decision, something that those of us in municipal politics know a lot about. In our city, for example, we have banned fracking and taken the decision to phase out oil drilling. They're simply not appropriate land uses for an urban environment. In the same way, the land-use issue surrounding the Ojnare Forest should be a relatively easy policy decision. The government shouldn't risk Gotland's water supply, while it should preserve unique, beautiful and irreplaceable regions such as the Ojnare Forest for future generations. A limestone quarry simply doesn't fit into an area which should become a national park.
Short-sightedness has already cost the world Hetch Hetchy, according to John Muir the most beautiful part of the Yosemite area. Far-sightedness saved the Grand Canyon from industrial exploitation. Let's not allow the Ojnare Forest to become Sweden's Hetch Hetchy.
Ojnareskogen är en viktig och oersättlig resurs på Gotland
I debatten om Ojnareskogens framtid föreslår Anders Ferbe, förbundsordförande IF Metall, en kompromisslösning. Ferbe talar om en "ny industrialisering" och behovet av att skapa jobb på Gotland. Det framgår inte direkt vad hans kompromiss skulle vara, men det verkar innebära kalkbrytning på Ojnareskogen och naturskyddet någon annanstans på Gotland.
Inget bra förslag. Inte riktigt en kompromiss heller.
Ett mycket bättre kompromissförslag skulle vara att hitta andra jobbmöjligheter på Gotland och samtidigt skydda Ojnareskogen fullt ut som nationalpark eller Natura 2000-område -- utan kalkbrott förstås.
Gotland har aldrig varit känt för sin industritillverkning, har aldrig varit Sveriges motsvarighet till Tysklands Ruhrområdet. När man överhuvuttaget talar om en "ny industrialisering" så borde detta inte handla om skorstenar, tung industri eller gruvor. Snarare borde man titta framåt mot företag som Tesla och "den gröna ekonomin" och inte bakåt mot gruvor och andra industrier som bygger på oförnybara resurser. Vill man ändå etablera traditionella industriella sysselsättningar på Gotland, så föreslår jag att man av uppenbara skäl borde fundera på miljövänlig garveriverksamhet.
Även turismen borde fortsätta bli en allt viktigare del av Gotlands ekonomi. Istället för att bara beklaga att turistsäsongen är för kort, som Ferbe gör, borde man jobba på att tänja ut säsongen, komma på idéer och evenemang utöver Almedalsveckan och medeltidsveckan som kan locka folk till ön inte bara på sommaren. Öns skönhet är ett året runt faktum, det gäller att marknadsföra bättre denna förnybara resurs och tjäna ännu bättre på det. Det finns, t.ex., många i USA som aldrig ens hört talas om vare sig Visby eller Gotland.
Regeringen borde dessutom främja tjänsteindustrin, den finansiella sektorn och företag på Gotland som kan följa i PayExs framgångsrika fotspår. En ökad satsning på utbildning, kanske genom att breda ut Uppsala universitets närvaro på Gotland, skulle inte bara producera jobbtillfällen utan även högutbildade människor med kunskaperna att lyfta den nya gröna ekonomin och som kanske kan tänka sig bli permanentboende. Kanske en och annan entreprenör som då har utbildats på Gotland skulle kunna hitta på bättre sätt att vandla om alla öns förnybara resurser, inklusive dess naturskönhet och anrika historia, i bra jobbtillfällen. Vilka högutbildade människor skulle inte vilja bo på Gotland året runt om det skulle finnas passande jobbtillfällen?
Det finns alltså alternativ till ett kalkbrott, men det finns inga alternativ till den världsunika Ojnareskogen. Om vi förlorar Ojnareskogen som naturskatt genom ett kalkbrott är den borta för alltid. Mer än nittio år efter vi förlorade Hetch Hetchydalen i Yosemite nationalpark till en damm, borde vi lära oss från våra misstag. Som John Muir, en av USA:s främsta miljökämpar och grundaren av Sierra Klubben, skrev för hundra år sedan: " Alla behöver skönhet likväl som bröd, ställen där man kan leka och be böner, där naturen kan bota och ge styrkan till kropp och själ." Frågan om vad som sker med Ojnareskogen är i grund och botten ett policybeslut om markanvändning, någonting som vi kommunalpolitiker känner till mycket väl. I vår stad har vi, t.ex., förbjudit hydraulisk spräckning och tagit beslutet att avveckla oljeborrningen. De är helt enkelt inte passande markanvändningar i en stadsmiljö. På liknande sätt borde markanvändningsfrågan kring Ojnareskogen vara ett relativt enkelt policybeslut. Regeringen borde inte äventyra Gotlands vattenförsörjning, samtidigt som den ska värna om unika, natursköna och oersättliga områden såsom Ojnareskogen för framtida generationer. Ett kalkbrott passar helt enkelt inte inom ett område som borde bli en nationalpark.
Kortsiktighet har redan kostat världen Hetch Hetchy, enligt John Muir den vackraste delen av Yosemiteområdet. Långsiktighet har räddat Grand Canyon från industriell exploatering. Låt inte Ojnareskogen blir Sveriges Hetch Hetchy.